Om Bambu
Ända sedan sportfiskare började använda spö har de sökt det perfekta spömaterialet. De första spöna var gjorda av massivt trä eftersom det var lättillgängligt och lättbearbetat med de primitiva verktyg som då fanns tillhands. Allt eftersom resande och handel sträckte sig över en allt större del av världen upptäktes flera exotiska material som var både lättare och spänstigare. Indisk Calcutta Cane (Gigantochloa macrostachya) från Assam och Chittagong blev populär och användes ända in på 1930 talet av spöbyggare.
Någon gång kring förra sekelskiftet importerades de första bambustockarna från Kina till USA. Dessa var av arten "The Lovely Bamboo" (Arundinaria amabilis), andra namn är Cha Kan Chuk, Tea Stick Bamboo, Tsinglee Bamboo och Tonkin Cane. Bambun kommer från Kwangtung-provinsen och växer på ett område runt Sui floden, som används för att flotta bambun till bearbetningsplatserna. Detta område är det enda som riktigt passar den "underbara bambun" att växa på. Flera försök har gjorts att odla den på andra håll men det vill sig bara inte.
Arundinaria amabilis växer sig extremt hög, 12-15 meter på ca 2 månader. Det som gör bambun så speciell är att den växer nästan spikrak, har i stort sett samma diameter i hela sin längd, avståndet mellan ringarna är stort, och spänsten är större än i något annat naturmaterial. Många säger idag att den bambu som producerades före USA´s handelsembargo mot Kina på 1950- talet var av bättre kvalitet, detta stämmer ej. Bambun av idag är precis lika bra, om
inte bättre, eftersom bambun omhändertas på ett bättre sätt.
Några myter om bambuspötillverkning och vidare
Av Peer Doering-Arjes, Ph.d.
Klicka här för att komma till dokumentet!
